-Gillar du musik eller?

-Förlåt?

-Ja alltså, du har ju några noter där. Gillar du musik? Lyssnar du på mycket musik?

-Ja, väldigt.

-Vilken låt är det där då?

-Va? 

-Vilken melodi? Är det din favoritlåt?

-Det är ingen låt. Det är bara fyra noter.

-Aha….(besviken/förvirrad)

 

Såhär trevlig är jag. Ibland. Men jag jobbar aktivt på det här med ”tålamod”. Sätter det inom situationstecken då jag inte till fullo greppat vad ordet betyder än.

Det stämmer att jag gillar musik. Typ lite för mycket. Jag gillar även Erykah Badu(ja, hon står över kategorin ”musik”). Jag gillar basket. Också lite för mycket. Jag gillar att skratta. Jag gillar att prata. Jag gillar att ta sovmorgon. Jag älskarfrukost. Jag avgudar mina föräldrar. När jag var yngre var en av mina högsta drömmar att få flytta in och bo i en Indiska-butik(whatever, det är fortfarande en dröm). Jag uttrycker mig ofta dramatiskt. Jag gillar superlativ. Jag älskar superhjälte-action á la Marvel och DC Comics. Jag har endast brutalt vackra vänner(seriöst, varenda en. Det är nästan lite obehagligt). Jag ogillar universala sanningar. Det är lite ”allt eller inget” med mig. Med allt. Man vänjer sig. Typ. Jag gillar jalapeños. En gång pekade(PEKADE. Alltså air guns) jag på en människa jag hade pratat med i ca. 15 minuter och sa på fullaste allvar: ”Du borde komma dit! Garanterad underhållning i mitt sällskap!”

 

Känner att jag avrundar ovanstående introduktion av mig själv innan detta går över till att bli världens mest obehagliga kontakt-annons(eller världens sämsta Manu Chao-översättning). Detta första inlägg är hur som helst dedikerat till min vän Ms. Wonder P. Det är ett riktigt smeknamn. Myntat av min andra vän Ms. Headmaster. Ni förstår ju själva hur snabbt det här kommer spåra ur.

 

 

”I like being what I like. So what I like is all a part of who I am.”